Inte så mycket ork

Jag har inte haft så mycket ork till någonting den här veckan. Inte att jobba i bebisens rum, inte att gymma, inte att blogga. Egentligen har jag inte haft ork till att göra någonting förutom att jobba.
Det är rätt tufft att gå upp 05.40 och inte komma hem förrän vid 17.30 om dagarna när man känner sig lite sliten, och jag känner att jag just nu bara vill vila när jag kommer hem. Det känns bara så tråkigt för varje dag som jag inte gör någonting känns lite som en bortkastad dag. Jag blir rastlös och trött på samma gång.

Men men, det kommer säkert ändras och om några dagar känner jag mig på topp igen. Det svänger väldigt det där med energin.

Nu är det i alla fall helg, och vi räknar med att få en hel del gjort. På helgen hinner man både göra saker och vila om man blir trött, så det ska nog gå bra!

Igår kom jag iväg till gymmet trots allt.

Lockig

Mamma kommenterade på att jag har blivit så lockig på sistone. Det stämmer, jag har halvlockigt hår i vanliga fall men sen jag blev gravid har det liksom blivit lockigare. Eller i alla fall fluffigare.

Jätte konstigt men man har ju hört att sånt kan hända. Jag tycker det är lite kul att mitt hår ändrar sig från dag till dag utan att jag själv behöver göra nåt. Det är som att byta frisyr hela tiden.

Idag på väg hem från jobbet. Jag har inte ett gult ansikte det bara ser ut så på bilden, haha!

Stor mage och lite krämpor

Det känns som att hon är inne i en sån där växa period igen, min mage känns plötsligt enorm! Från att ha sagt att jag inte känner mig så tung för några dagar sen så är det nu precis vad jag gör.

Jag känner mig inte så stor i mig själv, utan det är bara magen som har dragit iväg, lillan växer. Det kliiiiiiar i huden så jag antar att den sträcks ut. Jag försöker verkligen att inte klia och smörjer in mig så ofta jag kan, men jag kan ändå vakna på nätterna av att jag ligger och kliar.

Jag har också haft riktigt ont i ryggen de senaste dagarna. Det enda som är bekvämt då är att ligga ner, och det är lite jobbigt att jag då jobbar framför en dator hela dagarna. Men men, jag hoppas på att det bara är en period igen och att det snart kommer kännas bättre.

I helgen har vi mycket planerat, nu ska vi ta tag i barnrummet ordentligt efter att det har stått still ett tag! Ni får se resultaten allt eftersom.

Magen växer. Hur stor ska jag bli?

Påskpresent

Jag köpte en liten påskpresent till mig själv. Jag tycker den är så söt, och den livar upp lite om man har tråkiga kläder på sig.

Det är ett armband gjort av fattiga i Guatemala, pengarna går till ett projekt för att hjälpa dem att ta sig ut i arbetslivet.

Jag köpte liknande saker när vi var i Sydafrika och i Swaziland, och jag älskar de enkla, handgjorda smyckena där man samtidigt gör en god gärning.

Mitt armband från Guatemala



De här örhängena köpte jag i Swaziland



Stark tjej

Nu börjar hon bli rejält stark vår dotter! Det har verkligen varit en stor skillnad de senaste dagarna.
Istället för sparkar så känner jag hur hon rör sig och flyttar på sig, och ibland verkar hon spjärna ut med kroppen så magen blir alldeles stenhård just där och det drar i huden.

Det är så lustigt för när hon gör det så kan man liksom flytta på henne därinne, så att det blir mer bekvämt för mig. Haha vad konstigt det är, helt sjukt! Det känns verkligen att jag har en liten bebis där nu. Man kan känna en liten hand eller fot sticka ut, och petar man på den så petar hon tillbaka.

Jag kan ligga hur länge som helst och bara titta på min mage som hoppar hit och dit, och igår kväll så såg jag verkligen hur hon flyttade ett ben eller en arm. Jag såg liksom hur det drogs under huden. Sjukt coolt.

James ligger också och leker med henne genom magen, och hon vaknar alltid till på en gång när han pratar med henne. Så ligger de där och puffar på varandra. Det är kärlek.

Stolt tjej som fått igen sin jacka!

Idé

Jag har fått en idé! Jag ska göra en cd-skiva med låtar till vår lilla tjej, och jag tänker sjunga in dem själv!

Nu är jag inte världens bästa sångare, men vad kan vara mer lugnande för en liten bebis än att lyssna på sin egen mammas röst när hon ska sova?

Jag ska göra covers på olika låtar, och kommer spela in dem i min fenomenala musikstudio som jag fick av James i julklapp. Min fina och duktiga kompis Emma som jobbar med musik och sjunger i ett band har lovat att hjälpa mig med det tekniska.


Emma och jag i höstas. (Jag hade en kort period med mörkt hår.)

Kul idé va? Och jag måste nog sätta igång nu om jag ska hinna klart innan lillan föds, man vill ju att det ska vara en överraskning liksom hehe.
Jag håller på att fundera ut passande låtar. De kan ju inte handla om olycklig kärlek och sånt, de ska vara riktade till henne. Det blir ballader och inte direkt några barnvisor, om jag inte kommer på någon som jag verkligen gillar.

Än så länge har jag bara kommit på två:

Songbird
A moment like this
Summertime

Har ni några förslag på fler fina låtar som skulle passa?

Bio Oil

Nu har jag använt den Bio Oil som Christin skickade till mig i några veckor. Jag älskar den, den är verkligen skön! Den gör huden mjuk och smidig utan att kladda, och den luktar gott.

Jag har den även i ansiktet, och även om man kan känna sig lite flottig först så går det snabbt in i huden. Min hud har reagerat lite på den genom att jag fick ett par små finnar i pannan, men så brukar det kunna bli när man byter produkter. Man får genast en annan ton i huden av den, jag vet inte om den är lite färgad? Min kompis frågade mig om jag hade solat när jag precis hade smörjt in ansiktet med den.

Så reslutatet hittills är bra, och jag kommer definitvt fortsätta använda den resten av graviditeten.

Andning

Jag har funderat en hel del på boken jag läste, Föda utan rädsla. Där står det hur man ska anda sig igenom smärtan. Jag försökte använda andningen när jag fick kramp i vaden, men jag fick sån panik att det inte funkade och istället gnydde jag och spände mig och flåsade som en hund.

Det står i boken att man ska andas så ljudlöst man kan, och testar man att andas tungt men ändå ljudlöst så märker man att man måste slappna av för att åstakomma det. Så det är nog ett bra tips.

Jag testade faktiskt det när jag gjorde mina övningar på gymmet. Jag är oftast ensam där, och det blir lätt så att man spänner munnen och blåser ut luften ljudligt när man tar i. Andas genom tänderna liksom. Häromdagen kom jag på mig själv med att göra det, och testade då att istället andas så ljudlöst som möjlligt.

Automatiskt slappnar man av mer i ansiktet, öppnar upp munnen lite mer, och vet ni vad? Det blev mycket lättare!! Det funkade verkligen, jag blev inte alls lika trött och anfådd! Jag hoppas att jag kan ta med mig det när det är dags att orka med alla värkar.

Testa skillnaden när ni gör något som är lite halvjobbigt och se vad ni tycker.

Vecka 28

Nu är vi ett par dagar in i vecka 28 och mitt delmål v 30 närmar sig med stormsteg! Inte mycket har förändrats från förra veckan egentligen, jag mår fortfarande bra. Hon sparkar och rör sig starkare och starkare, egentligen är det nog mer rörelser nu är just sparkar. Man känner liksom hur hon ändrar ställning, och ser det även på magen som rör sig rejält.

Jag har nu gått upp 7,2 kilo för att vara exakt. Alltså bara 0,2 kg sen förra veckan, men det där kan ju ändras från dag till dag. Jag tycker inte att jag känner mig lika tung längre, och jag rör mig plötsligt lättare än förut. Konstigt det där.

Vi har varit hos barnmorskan och både jag och bebisen ser bra ut, vi följer kurvan precis. Mitt järnvärde är nu också helt normalt, äntligen!

Jag fick kramp i vaden en natt men som tur är har det inte kommit tillbaka. Jag tränar på på gymmet och det känns jätte bra. Äter som vanligt, fortfarande funkar det dock inte med sött. Jag trodde nästan det ett tag, men vågade mig inte på att äta något påskgodis. Jag är inte sugen heller så det känns onödigt, men jag tog ett par kakor häromdagen och sen kändes det som att jag hade dem i halsen hela kvällen.

Annars känner jag mig just nu ganska normal, och blir därför förvånad när jag ser mig själv i spegeln och ser hur mycket jag har växt. Det är så mysigt att vara gravid, och jag börjar mer och mer se fram emot den dagen då man får hålla den här sprattlande lilla varelsen i sin famn.

V 28+1. Ser ni att min navel börjar vända på sig? Läskigt!

Bebisen:
Bebisen är nu ungefär 25 cm från huvud till stjärt, 40 cm från topp till tå och väger omkring 1300-1400 gram. Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.
Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. Barnet är nu så stort att det fyller ut livmodern helt, det finns därför inte längre plats för så många armrörelser som tidigare. Många upplever nu mindre och annorlunda fosteraktivitet än tidigare

Bebis född i vecka 28

Du: 
Översta delen av din livmoder är nu c:a 7,5 cm ovanför naveln och din viktökning ligger förmodligen mellan 7 och 11 kg.
Nu ligger slutspurten framför dig. Den tredje och sista trimestern börjar kring vecka 29 och pågår till vecka 40 (och ibland längre). De flesta kvinnor ökar i vikt med ungefär 5 kg denna period.
Det kan kännas som om du varit gravid i evigheter nu och samtidigt kan man känna oro över förlossningen. Gör en lista över saker du behöver förbereda och sysselsätt dig med den, om du behöver distraktion! Du kan börja titta på namn till bebisen och tänka på livet efter förlossningen.
 

(Information från lite olika sidor på internet.)

Min påskhelg

James har varit i England över påskhelgen, och jag har passat på att bara slappa och ta det lugnt.

Jag har hälsat på mina föräldrar, firat påsk med släkt och vänner, varit på gymmet, tagit skogspromenader, haft gravid-fika, myst med katterna och magen och bara vilat en massa.

Mys-Josephine har varit på så otroligt keligt humör så jag undrar om hon inte är dräktig ändå!

Vi målade en massa fina ägg och åt god påskmat!

Flummot ute i skogen. Bästa posen!

Jag har inte suttit vid datorn mycket i helgen, så det har varit lite tomt på bloggfronten. Nu har jag skrivit en massa inlägg som kommer upp senare under dagen.

Ikväll kommer James äntligen hem, vi har verkligen saknat honom här hemma och nu ska det bli riktigt skönt att komma tillbaka till vardagen.

Mag-träff

Igår hade jag besök av två av tjejerna från föräldragruppen.

Jag som var lite besviken på att det inte blev nåt planerat vid själva träffarna blev jätte glad när en av tjejerna mailade mig för ett tag sen.
Hon kunde inte vara med på träffarna, så jag hade aldrig träffat henne innan, men efter att ha mailat fram och tillbaka ett tag så bestämde vi oss för att ta en fika med magarna. Hon hade även kontakt med en av de andra tjejerna från gruppen, så vi bestämde oss för att ses alla tre. Så himla kul när någon tar ett sånt initiativ tycker jag!


Så de kom hit för en fika igår eftermiddag, och det är så himla roligt att träffa andra som är gravida! Det känns konstigt att inte vara den enda med mage, men också väldigt skönt eftersom man har full förståelse för varandra. Det blev såklart massor av gravidprat! De har båda gått längre än mig, och ska ha barn om bara några veckor! Gud vad spännande!!!
Det jag tänkte på när jag såg dem var att de ändå inte var så jätte mycket större än mig, och inte verkade "lida" mer av graviditeten än vad jag gör, så förhoppningsvis kommer mina sista 10-12 veckor också att gå ganska lindrigt utan några större förändringar. Vi får se. Jag fick liksom för mig att alla som är i slutet av sin graviditet vaggar fram, knappt kan resa sig och är så trötta så de knappt kan prata, men så är det alltså inte. Skönt att se!

Jag hoppas att vi hinner träffas igen någon gång innan bebisarna börjar komma, men sen kommer det ju bli hur spännande som helst att träffa dem med deras bebisar och höra hur de upplevde förlossningen och hur det är att vara nybliven mamma.

En massa fika

Jag fick jätte fina blommor!

Konstigt

Jag vet inte varför bara det senaste inlägget syns på bloggen, är det så för er med? Hmm konstigt, men sådana fel brukar rätta till sig av sig själva efter några dagar så vi hoppas på det!

Komplimanger

Jag fick ett sponant sms av en kompis där hon skrev att hon tycker att jag är så fin som gravid. Hur gulligt är inte det, bara sådär från ingenstans?

Man blir ju jätte glad av en sån kommentar, och som hon skrev "man tänker så ofta sådana saker men så säger man ingenting". Och det är faktiskt sant, jag ska också försöka bli bättre på att ge folk komplimanger istället för att bara tänka det för mig själv.

Tack fina Mia, det värmde!!

Jag och Mia i somras